Har tagit en promenad i det sköna vädret på både gott o ont. Om vi börjar med gott, så är det en underbar tid då träd, blommor, ja hela naturen vaknar till liv på ett nästan explosionsartat sätt. Nu har man verkligen tittat ut ur sina bostadslådor och överallt där det finns en oas med grön gräsmatta, hittar man människor liggandes och sittandes för att lapa sol med vattenflaska, picnickorg och förhoppningsvis solskyddsfaktor på. Vad menar jag med ont då? Jo, det är fortfarande svårt att veta hur man ska klä sig och som vanligt tar jag på mig lite för mycket. Jamen säger ni då det är väl bara att ta av sig lite då, det är ju värre om man har för lite på sig och det är svinkallt. Så sant, så sant, men nu råkade jag gå lite för lång promenad, med det resultatet att mina knän o rygg började värka. Det kändes som om man skulle hamnat i öknen, oasen var utom synhåll, ingen kamel i sikte....HUR hade ni då tänkt er att jag skulle orka bära min jacka!!!
Oj! där gick väl fantasin lite för långt!? Har ju bara promenerat i den asfalterade öknen och där fanns många gröna oaser. Vårt Linköping är vackert och en sådan här varm skön dag inbjuder faktiskt till promenader.
HA DET GOTT!