Vaknar upp idag på Midsommardagen till ett gråmulet och blåsigt väder, en liten solgnutta försökte titta fram men blev hastigt bortknuffad. Det är i alla fall tur att man inte befinner sig upp bland molnen för där verkar blåsten rasa fram med raketfart, fast det är ganska häftigt att se hur molnen ändrar form och fortsätter sin resa.
Igår var det Midsommarafton och efter intag av traditionell färskpotatis, sill o gräddfil med gräslök blandat med purjolök, gjorde vi oss beredda att ta bussen ner till Trädgårdsföreningen i Linköping där Midsommarfirandet skulle hållas. Det var mycket folk som anlänt och ännu fler var i antågande. Alla sittplatser var upptagna, gräsmattorna runt om såg ut som lapptäcken, då de var täckta av filtar i alla de färger där människor dukat upp sina tilltugg. På morgonen hade frivilliga fått vara med och klä midsommarstången och klockan tre var det tänkt att börja. Tänkt att börja, ja, men med en försening på drygt en halvtimma så kom då äntligen dansare och midsommarstång in på området där den skulle resas. Dansen började, fiol o dragspelstonerna klingade ut den traditionella musiken som hör sommaren till och jag glömde mina svullna anklar och att vi hade stått upp i långt över en timma. Det är något visst med Midsommar och för min del känns det mycket störrrre än vår nationaldag. Avslutning på dagen blev kaffe o kladdkaka med grädde hos Eva.
Trädgårdsföreningen, ytterligare en grön oas i Linköping