SJUKVÅRD, ÄNGLAVÅRD
Att bli sjuk är inte roligt, men tyvärr så händer det ibland. Jag behöver börja lite tidigare i min story för att ni ska förstå..
Fredag den 2/8 hade jag varit ute till köpcentret Tornby och när jag skulle ta bussen hem på eftermiddagen så blev det till att åka den långa turen. Syrran tycker att jag klagar för mycket på en del chaufförer, men den här gången var hon inte med och slapp på så vis höra vad jag tänkte i mitt stilla sinne. Färden gick lite vingligt och ryckigt tyckte jag, men försökte slappna av för varje meter som vi närmade oss resecentrum. Men slappna av skulle jag aldrig gjort för vid Oskarsgatan blev det trärnit och ett försök att svänga höger. Jag satt nästan längst fram på de lite bredare sätena, men hade som väl var ingen mitt emot mig, när jag lyfte från sätet och for framåt, famlade efter stöd och sedan landade tillbaka på sätet. Av rädlsa så bubblade ilskan upp i mig och jag skrek högt och tydligt till chauffören "vad gör du, sitter du o sover?"!! Chauffören tittade i backspegeln och svarade på bruten svenska "jag missa korsning, gick det bra?" Mitt svar blev att jag trodde det och bad honom ta det lite piano.
Dagen därpå började min högra vad att svullna och bli stenhård och det blev svårt att gå. Detta höll i sig ett par dagar till sedan började det lätta lite, då kom nästa problem, höger sida längst ner vid revbenen började mola och på onsdagen gjorde det ännu ondare. Jaha! Sträckning med inflammation, kanske?
Slutligen ringde jag 1177 och den rara sköterskan tyckte jag skulle åka till US akuten, jag meddelade min dotter Malin vart jag tog vägen och sedan tog jag en vårdtaxi. Jag anlände kl 15.40 och hjälp så mycket folk där var, men ca 16.20 började man ta prover, precis klar med dessa prover och inkörd på ett akutrum så kommer en sköteska och frågar om jag har en syster som heter Eva och det har jag ju men talade också om att hon skulle jobba till 19.00, men se där stod hon (Malin hade skvallrat). Väntan blev lång, först röntgen av buken, sedan röntgen av lungor och så väntan på svar av kort o prover, men kl 01.00 på natten kunde jag följa med hem till Eva med en diagnos om lunginflammation.
Måste verkligen beundra dessa människor som arbetar i sjukvården, bland olycksfall, sjukdomar och alla trauman som förekommer på en akutavdelning och röntgenavdelning. Lugnt, vänligt och metodiskt tog man hand om alla oss som var i behov av hjälp och tack Eva som troget väntade och lät mig sova hos sig första natten + all din service med mat och tack Malin för att du körde mig hem dagen därpå.
KRAM ALLA ÄNGLAR