VIKTPROBLEM, ELLER BARA KLÄDER SOM KRYMPT

I morse tänkte jag att nu är det nog dags att ta fram lite andra kläder och försöka se lite vårlig ut. Rotade i klädkammaren och hittade ett par jeanstajts, wow dom ska jag ha. Efter många om o men fick jag så på mig dem. Det var bara det att benen var väldigt långa o smala så de korvade sig lite här o där + att det kändes som att ha en stödstrumpa på sig. Även om benen var svåra att trä på, så kom då nästa problem, tajtsen skulle vidare upp över rumpa och mage och med svetten i pannan lyckades jag få upp dem. Det hade varit bättre om byxorna suttit som stödstrumpa över rumpa och mage, men si det gick inte för här finns ingen midja längre och resåren kasade ner från varje valk och till slut stod jag där med korviga ben och gällivarehäng och några toabesök i den här utstyrseln ska man nog inte tänka på bara hoppas på att man har stor blåsa. Hur kul kan det va! 

Det närmade sig tiden då bussen skulle gå så jag greppade en storblommig tunika, trädde fötterna i ett par vita skor och så på med vårjackan. En hastig blick i spegeln sa mig: överdel tant, ben halvmoderna och skorna HUA!!!!!

Har visserligen gått upp ganska rejält i vikt, men visst är det konstigt att kläderna behöver krympa sååå  mycket?????!!