Hejsan!

Nu var det ett tag sedan jag besökte denna sida, men ibland är det ju så att man inte har tid eller så har man inte något att skriva om. Har väl egentligen inget särskilt att skriva om idag heller, annat än att den förhatliga snön har anlänt och att kylan kryper genom märg o ben. Länge trodde jag att vi skulle slippa snön den här vintern, men se det var nog lite för optimistiskt.

                                                                                                                                                                                                                                                                                  Som ni ser här ovan så är det inte direkt några vintertemperaturer som förekommer och det började bli lite ljusare för varje dag som gick. Jag njöt och tänkte: "härligt, det kan ju vara riktigt skönt att leva i det här landet", MEN då slog kung Bore till för inte faan skulle Swenson tycka att vintern var skön och så händer detta........   Nu återstår det bara att hoppas att detta vita täcke inte ligger kvar till midsommar. SUCK!!!

Fem dagar har vi kommit in på det nya året 2014 och nu händer det saker. Vi kan ju börja med hyran, där ska man höja med 1,2 % VARFÖR DÅ? Allt ser ju likadant ut i lägenheten, jaa jag fick ju nytt golv men det skulle inte ge någon höjning, näe då. Sedan damp hemförsäkringen ner i postlådan, den hade höjts från 685:- till 709:-, då hade jag ändå fått förmånsrabatt 10% på årspremien som egentligen skull kostat 788:-, sen stod det att man hade gett mig pensionärsrabatt VAR VAR DEN DÅ? Nu var det dags att prata med en expert, så jag ringde upp försäkringsbolaget. Första handläggaren kunde inte svara på mina frågor så hon bad om mitt telefonnummer så skulle en kollega kontakta mig. Det tog honom över en timma att ringa upp, han förstod nog att i andra änden skulle det sitta en svårflirtad kärring, så han behövde nog allt mod innan uppringningen. När jag väl hade honom på tråden så frågade jag först om pensionärsrabatten, svaret blev att antingen fick man rabatt som ensamboende eller som pensionär. Hur stor var den då? Svaret blev att egentligen skulle årspremien varit 120:- dyrare. VAR ÄR DET REDOVISAT DÅ?  Inget svar.... OK tänkte jag, en sista fråga!? Varför har ni sänkt Prisbasbeloppet från 44 500:- till 44 400:-,svar: det var bestämt så. AV VEM? det visste han inte, så jag sa att då fick jag välan kontakta pressen och se om de kunde snoka reda på detta. Då startade ett knäppande ljud, hans dator gick på högvarv men något resultat kom han inte fram till, så det var ingen idé att fortsätta samtalet.

Idag gick jag in på pensionsmyndigheten och det var väl lite positivt även om där var både höjningar och sänkningar på de olika posterna. Lite höjning blev det i alla fall, men det tar nog staten snart tillbaka.

Varför höja mat, kläder och sådant som människan behöver, bara för att man själv har gott om kulor och sedan förvånas över allt matsvinn och varför folk inte handlar??? Då är man sannerligen sig själv närmast, med en underutvecklad hjärna!

NOG MED FUNDERINGAR OCH FAKTA, NU GÅR JAG UT OCH SPENDERAR DE KORVÖREN SOM ÄR KVAR. MAN MÅSTE HJÄLPA STATEN NÄR DEN ÄR I NÖD!

Så är det dags för ett nytt år (2014) och alla människor är åter förhoppningsfulla och önskar sig ett bättre år än det föregående. Ja, jag är inte bättre, man måste ju ha något att tro på och har man lite fantasi så kan det bli riktigt bra.

Hursomhelst idag är det nyårsafton, vare sig man vill eller inte. Syrran har bjudit hem mig på middag till klockan tre, det blev en mustig viltgryta på vildsvin som var jättegod, så det var tur att vi kunde vila en stund innan vi skulle gå till nyårsfirandet på Borggården. Detta tror jag är tredje året som vi firar in nya året tillsammans med många andra Linköpingsbor, så det börjar bli lite av en tradition för oss. Det är faktiskt riktigt trevligt med sång, musik, tal och 24 corren som visar en årskrönika över viktiga händelser som skett under året som gått och som avslutning får man beskåda ett mäktigt ljusspel mot slottsväggen. Man har sedan länge bestämt att fyrverkerier inte skall förekomma och det tycker jag är bra.

När föreställningen var slut så gick min syster hem till sig (hon bor mitt inne i stan) och jag tog en överfull buss hem till Johannelund. Numera spelar jag inte Bingolotto, men för att ha lite att syssla med så hade jag köpt en lott till kvällens uppesittarspel. Jag var nära att vinna en gourmekryssning och nära att bli 250 000 kronor rikare, men som sagt bara NÄRA och när programmet var slut satt jag med en ny bingolott som vinst. Fast det sista som överger en är ju hoppet, så nästa gång, kanske!? Lite mer titta TV och så kom då äntligen tolvslaget...med nyårsraketer, rislyktor och telefonsamtal för att önska ett gott nytt år.

ETT NYTT OÖPPNAT ÅR HAR BÖRJAT!!!!!

Så har då julafton passerat i trevligt sällskap av yngste sonen Andreas, syster Eva och två av hennes barn, Mattias och Amanda. Vi har ätit gott (inte för mycket), druckit det vi haft och lottat ut våra julklappar. Vi var alla nöjda med de klappar vi fått, men allra nöjdast var nog jag som av min döttrar och barnbarn fått en kurs i "Släktforskning" som börjar i februari uppe i Gamla Linköping. Det ska verkligen bli spännande då jag tänker forska om min mormor och morfar som jag inte vet särskilt mycket om. Sen är det ju väldigt trevligt att umgås och omge sig med människor som har samma intresse.

Idag, Juldagen så har jag tagit det väldigt lugnt, men sent omsider blev jag tvungen att göra mig iordning för att gå till tobaksaffären, mitt Keno behövde förnyas, tidigare har jag glömt det tre gånger och tro det eller ej men då har det varit vinst 100:- varje gång, försmädligt men inget att göra åt.

Det hade tydligen regnat för vid vägkanten fanns det stora vattenpölar, men temperaturen låg på ca 8,5 grader så när mitt ärende var avklarat tog jag en skön promenad ner till Stångån. Hemkommen blev det lite kallskuret som lunch och en skön vila framför TV:n

Imorgon är det Annandag Jul och då får man se vad den dagen har att visa.

GOD FORTSÄTTNING

Det är fredag idag och i vanliga fall så skriver folk på facebook att nu ska de ha fredagsmys, men det undrar jag om de skall ha så här fyra dagar före julafton. Jag tog turistbussen, ja 25:an då!, men den går faktiskt nästan runt hela stan och man får definitivt inte ha bråttom för då ska man ta buss 15 om man ska fort ner till stan. Hur som helst jag tog 25:an och fick en trevlig pratstund med en annan pensionärska (jag skriver pensionärska för att ni ska förstå att det var en hon) så det blev en rolig tur. Väl nere vid Stora Torget klev jag av och målet var att besöka bingohallen för lite förströelse. Vid ingången stod två frusna tjejer och försökte bjuda in till lite avkoppling och spel, men folk halvsprang och verkade tro att de befann sig på E 4:an där stannandeförbud gäller och det var inte många själar som fattade att man kan ta det lite lugnt, trots fyra dagar kvar till julafton.

När jag spelat upp min ranson utan att få så mycket som tio kronor tillbaka gick jag ut och där stod tjejerna fortfarande kvar i kylan, så jag fick en mycket trevlig pratstund med dem också. Eftersom klockan inte var så mycket så gick jag ner mot centrum där jag vandrade runt lite och tittade i affärerna,men det verkade som att hela Linköping fått samma tanke bara med den skillnaden att jag skulle inte köpa något. De slet o rev i kläder och allt annat utbud som fanns och såg ut som om jorden skulle rämna när som helst. Det var inte roligt med all denna stress så jag tog bussen hem och lagade lite ärtsoppa och tänkte " Oh! va skönt att vi kom överens för flera år sedan om att bara köpa en klapp var och sedan lotta ut dem. Men barnbarnen då, tänker du? Ja de blir inte lottlösa, jag lämnar över pengar och så får föräldrarna köpa klapparna för de vet ju ändå bäst vad som passar de små liven.

Nu ska jag sätta mig och läsa en bok och sedan blir det lite TV, med bl a det engelska programmet "En plats på landet" och "Mentalisten" (där kan man vila ögonen på en snygging i lugn o ro eftersom han är på andra sidan rutan och vet inte att jag finns).

Om jag inte kommer tillbaka innan så önskar jag er alla EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!!!

23/10        Min högra axel börjar värka. Har jag legat fel? Har tid till Reumatologen nästa dag, får fråga vad det kan vara.

24/10        09.00 är till Reumatologen och hälsas välkommen, eftersom de 2 åren gått (som man sagt) innan jag skulle få komma tillbaka, ställer min fråga, doktorn tittar på mina fingrar ingen mera undersökning. Avslutar med att jag får vara kvar hos dem, så man kan mäta ryggen. Tack för det!?

29/10        Ingen förändring, har knaprat inflammationshämmande tabletter utan verkan, ringer VC och får träffa en ny läkare som ger mig en                kortisonspruta, slipper värsta värken den eftermiddagen och förmiddagen dagen efter, sen sätter skiten igång igen. Tre dagar till med dessa                  smärtor. Fick förslag på sjukgymnast som kunde hjälpa så jag bokade tid.

 3/11        Nu får det räcka!!! Åker till akuten med min axel UPS! blodtrycket uppe i 200, det får det inte var eftersom jag äter losartan (100mg)  och nu  sätter man in salures (5mg), men min axel då? Tja, det kom en läkare från muskelavdelningen som trodde det kunde vara musklerna som spöka            och så var den hjälpen avklarad. Fick istället börja med salures med en gång.

 4/11        Börjar kallsvettas, blir yr och illamående och tycker blodtrycket fortfarande är för högt (har egen blodtrycksmätare). Åker tillbaka till US akuten,  går igenom diverse prover och sedan blir det hemgång igen.

  8/11       Pratar med min kardiolog, som tycker att vi skall sänka saluresen till 2,5mg, berättar att jag skall till VC på förslag från akuten för att ta ett   registrerat blodtryck.

12/11       Tar blodtrycket hos VC, sedan ringer min kardiolog och säger sig vara nöjd med trycket och frågar hur jag mår och jag kan tala om att jag mår lite bättre.

14/11       Första besöket hos sjukgymnasten som konstaterar att det inte är min axel utan nacken som spökar. Hon masserar upp allt det hårda och livet   börjar kännas vettigt igen.  

19/11       Ser fram mot andra besöket hos sjukgymnasten. Det är bara ett litet aber, det har börjat mola i korsryggen, men tänkte jag om jag rör på  mig så mycket som möjligt så försvinner det nog. 

20/11 - 5/12  Har kunnat gå ut under denna perioden men har även haft nätter då jag fått sitta i en fåtölj uppstaplad med kuddar o täcke  för att kunna sova lite.

    6/12       Idag var det kört igen! Det var inte bara blåst-och snökaos utanför fönstret utan mitt ben vägrade vara med igen och ryggen kändes som en stor inflammationsbunker, där för djupa andetag var förbjudna. Näe, nu ringer jag 1177 och frågar vad jag kan ta för inflammationsdämpande tablett tillsammans med losartan och salures. Med påföljd att det blev ett himla ringande hittan och dittan. Efter lång väntan hos 1177 fick jag beskedet att de inte kunde upplysa mig om detta utan gav mig telefonnumret till Läkemedelsupplysningen i Stockholm. Ett samtal till sistnämnda gav mig beskedet att jag skulle kontakta min läkare för de visste inte vad som passade i medicinväg till mig. Sagt och gjort, ringer min bästa kardiolog, han lyssnar på struliga mig och skriver även ut en inflammationshämmande tablett (han är guld värd). Han vill även ha en snabbsänka och förstår att det nog inte går att fixa förrän till måndag och det stämmer efter ett sista samtal även med min VC.

HJÄLP!!!!!!

Måndag, ny vecka och vi har landat på den 2:a december. Det är nästan ruskigt vad fort tiden går och särskilt när man är äldre då rullar det iväg i en rasande fart.

Nåväl, 1:a advent har passerat i helgen och med den ett antal olika adventsmarknader, jag valde att ta buss 18 hemifrån och ända fram till Gamla Linköping och Lions Adventsmarknad, där var många marknadsstånd, en himla massa olika hantverk, lotterier, mycket folk i rörelse och trots att jag åkt dit ensam så var det riktigt trevligt och gemytligt. Det fanns många fina saker som jag gärna skulle köpt, tyvärr lite för dyra för min lilla pensionspung, men lite lotter (utan vinst) och en riktigt god strömmingsburgare det unnade jag mig och så hamnade jag i Cloettaboden bland allt gotteri och då var allt motstånd nedbrutet. Jaa, lite karaktär hade jag så det blev inget överflöd, men en liten kasse blev det.

Det var en trevlig dag och jag kände mig mycket nöjd efteråt.

Det börjar bli kallare och kallare ute och då flyter varmare drömmar om resor fram mer och mer.

Att tågluffa var något som jag och min syster talat om i flera år och 2011 lät vi detta bli verklighet. Vi bestämde oss för att köpa interrailbiljetter och ta tåget ner till Italien.

Planeringen började tidigt, biljetterna köptes så snart man hade släppt dem hos SJ och vi lade upp en ungefärlig plan över vart vi ville åka och vad vi ville se. Första anhalt skulle bli Como i norra Italien, en stad ca 4 km från Schweiziska gränsen Chiasso. Vi bokade 4 nätter på hotell i Como eftersom vi hade bott i staden med våra föräldrar mellan åren 1964 - 66 och därför på nytt ville uppleva de platser som vi hade vistats på under den tiden. Men sedan skulle vi luffa vidare utan uppbokade rum och bara hoppas på att vi kunde finna sovplats för natten.

Första etappen från Linköping gick till Köpenhamn, där fick vi vänta i flera timmar på nattåget som skulle föra oss vidare söderut. Köpenhamns stora centralstation var ingen trevlig plats att vista på, men timmarna gick och så blev det dags att borda nästa tåg. Nattåget hade nog sett sina bästa dagar (tror nästan det var från 50-talet), det lät som vinden tjöt rätt igenom och det skramlade och riste fram och tillbaka. Vi hade bara bokat sittplatser så nu skulle vi sitta i 12 timmar innan vi nådde vår destination, det var bara att gilla läget.

Det var jobbigare än vi hade trott att sitta så många timmar på ett tåg som var fullsatt, man satt tre på varje sida och till råga på allt så hade vi fått platserna längst in så tanken på att röra sig lite bland sovande folk och packningar den var minimal. Stela leder och sömnbrist blev resultatet, men vi tyckte allt var spännande och tänkte inte gnälla i första taget. I Frankfurt skulle vi byta tåg, men p gr a att vårt tåg var försenat så hade nästa tåg redan avgått så vi fick följa med till Basel i Schweiz och där byta tåg för nästa etapp. Nu började alperna torna upp sig (snacka om att känna sig liten) och mitt i denna storslagna natur fick vi göra ett sista byte innan Como och Comosjön hälsade oss välkomna.

Kl 14.20 dagen efter vår avresa från Linköping, steg vi ut på perrongen till Comos station, det var väldigt varmt och vi hade en liten bit att går till Hotel Tre Re som skulle ligga mitt i centrum inte långt från strandpromenaden vid Comosjön. Efter en del stånk o pust hittade vi rätt och det var en härlig känsla att få kasta sig på sängen, andas ut och tänka "Italy here we come!".

Como har ca 87000 invånare, ligger i en dalsänka vid ena änden av Comosjön med höga berg runtom. Härifrån kan man göra olika utflyktsmål som t. ex. till Milano eller turistorten Bellagio. Själva stadskärnan Como består av massor med gränder med butiker, restauranger och cafeér. Norrut finns fortfarande en del av den mur som tidigare omgärdade innerstaden och utmed denna mur kan man varje torsdag besöka en enorm marknad i tre led där man kan handla allt mellan himmel och jord.

Första dagen åt vi något riktigt italienskt och sedan satte vi oss vid ett café, åt glass och bara njöt. Tillbaka på hotellet ringde jag en väninna som jag lyckats få kontakt med via facebook  och vi bestämde oss för att träffas vår sista dag i Como, vi hade inte setts på 46 år så det skulle bli roligt.

Andra dagen gjorde vi en lång promenad för att titta på det bostadshus vi hade bott i. Där var en del förändringar, men inte så stora utan att man kände igen sig.

Tredje dagen som var en torsdag besökte vi marknaden och sedan tog vi lokalbussen på den slingriga vägen utmed sjön och bergen till Bellagio, en liten ort som är mycket mer för turister, med många souvernierbutiker, cafeér och restauranger. Här var vi även närmare alperna och på bergstopparna låg det snö kvar mitt i sommaren. Vackert, men vi tyckte Como gav mer. Tillbaka tog vi färjan som trafikerar mellan de två orterna och på så vis fick vi se fler ställen eftersom färjan stannade på flera ställen för att plocka upp folk.

Sista dagen i Como hade kommit och framåt eftermiddagen kom Manuela. Hon bor inte kvar i Como utan har flyttat till en ort som heter Somma ca 6 mil bort och som tillhör Varese (skostaden) kommun. Det blev ett kärt och tårfyllt återseende med mycket prat.

Nästa dag satte vi oss åter på ett tåg, denna gång in till Milanos centralstation varifrån vi skulle ta oss till San Remo. Det blev en tur via Genua, där tågbyte skulle ske. Detta tåg var fullsatt ända ut i korridoren och värmen slog nästan omkull oss när vi gick ombord. Nu visade det sig att detta tåg hade gått sönder (ja även här är samma problem som i Sverige) och efter en timma kom man och meddelade att man inte visste hur lång tid det skulle ta. Folk började kliva av och springa till ett annat lokaltåg som gick till San Remo så syrran o jag hängde på. Tåget blev knökafullt och sittplats var inte till att tänka på i början, men eftersom man stannade vid nästan varje station så lyckades jag få en plats till slut. Väl framme i San Remo fick vi veta att tåget som vi hade suttit på, blev snabbare lagat och hade kommit en timma före oss, typiskt.

Klockan var närmare 21.30 när vi från San Remos station fick promenera genom en lång tunnel för att nå staden. Nu gällde det att skaffa logi för natten, vilket kanske inte skulle bli det lättaste eftersom kvällen var sen. Vi valde ett håll att gå åt för att se om där fanns något billigt boende eller om det skulle bli en parkbänk, naturligtvis gick vi åt fel håll och till slut gick vi upp för en backe till ett hotell där portieren höll på att sätta i halsen. Han trodde att han dubbelbokat för hotellet var fullbelagt, men när han fick situationen klar för sig så ringde han en kollega som hade ett litet rum inne i stan och satte oss i en taxi dit. En trevlig man som även kunde lite svenska visade oss ett pyttelitet, gulligt rum där vi till och med hade balkong. Vi frågade om rummet var ledigt för en natt till och det var det, sedan visade denne man oss till en bakgata där man hade underbart god mat och öppet 24 timmar om dygnet. Efter matintaget stapplade vi tillbaka till hotellet och huvudet hann nästan inte ner på kudden förrän vi somnat.

Hotellet vi bodde på hette Hotel Riviera och låg lite ovanför staden och när vi ville se oss omkring blev det till att ta sig ner genom flera gränder, men slutligen stod vi nere vid den italienska rivieran och Medelhavet. Det fläktade skönt från havet, fast där vi hade hamnat var det inte särskilt många som badade trots fina stränder och sköna solstolar med parasoller. Vi gick runt i staden och hittade bl. a. deras stora Casino, men vi aktade oss för att sticka in näsan där. I övrigt tyckte vi nog att staden var lite överreklamerad, men som sagt vi har sett San Remo och kan lägga det till minnessamlingen.

Nästa dag var det åter dags för tågluff och vi hade bestämt oss för att återvända till Milano och sedan se vartåt näsan pekade. Vi hade skaffat biljetter och var lite snopna när vi upptäckte att det fanns direkttåg till Milano, men, men man lär så länge man lever. Vi skulle iväg med ett tidigt tåg och vår trevlige hotellvärd erbjöd sig att köra oss till stationen utan kostnad. Jag gav honom mitt italienskalexikon som tack och jag tror han blev glad för den.

Framkomna till Milano diskuterade vi och tittade vilka tåg och varthän de gick och sedan bestämde vi oss för att åka till Verona (Romeo och Julias stad). Visst vi kunde välan stannat i Milano och tittat på duomen, gallerian och fönstershoppat bland alla dyra butiker, men nej Milano är också  en väldigt bullrig och smutsig stad.

Nu blev ju Verona ingen höjdare, då stationen var belagd en bra bit från stadskärnan men vi lyckades hitta ett hotell nära stationen och trötta och hungriga som vi var så stannade vi där för en natt och nästa dag tog vi oss tillbaka till stationen och hoppade på ett nytt tåg till Bolzano.

Bolzano var en härlig stad inte långt från Österrikiska alperna och vi bestämde oss för att stanna över natt och strosa runt bland härliga cafeér, små butiker, restauranger och andra sevärdheter.

Dagen därpå tyckte vi att vi hade sett så mycket att det nog var dags att vända näsan mot Svedala igen. Sagt o gjort, första tåget tog oss genom alpområdet upp till Tyskland och sedan via nattåg från München fortsatte vi till Köpenhamn där vårt sista tågbyte skulle ske. I München fick vi vänta flera timmar så vi gick utanför stationen och letade rätt på ett ställe med mat, sen fick vi för oss att hem skulle vi ha liggplatsbiljetter eftersom vi åter skulle åka nattåg. Klockan tolv på natten klev vi ombord och sovkupén visade sig vara av samma sort som när jag var barn och åkte till Italien för att hälsa på pappa om somrarna (han var nämligen stationerad där i ca 23 år som turbinmontör) d v s tre bäddar på ena sidan och tre på den andra och vi hade fått mellansängarna. Syrran somnade ett par timmar sedan vaknade hon alldeles stelfrusen, jag fixade inte sängen alls så snacka om lång natt.

I Köpenhamn blev det åter väntetid , men till slut satt vi på ett X-2000 tåg för sista etappen och efter ett par timmar var vi åter i vårt Linköping.

ALLT HADE VARIT PRECIS SOM VI TÄNKT OSS OCH DET BLEV MÅNGA MINNEN OCH ERFARENHETER. AVSKRÄCKTA NÄÄEEJJ!!!! GÄRNA FLER RESOR.....

PS. Bilder från resan kan ses under rubriken Bildgalleri DS.

Det är höst, men än har sommaren inte gett upp och vissa dagar är riktigt ljumma. Den 1:a juni blev jag pensionär och nu börjar det sakta gå upp för mig att den långa semestern är slut och nu gäller det att ta tag i det nya skede som ett pensionärsliv bär med sig. Första gången jag kände att jag var pensionär så tänkte jag: "faan va tråkigt", men nu går det lite lättare.

Från att ha varit arbetslös, men ändå arbetat i flera år som bl a turistvärdinna, gått på folkhögskola (turismlinjen), varit butiksäljare, receptionist på en bilskola, +jobbare inom äldreomsorgen, praktikant på skatteupplysningen, Fas3:are åter i äldreomsorgen och slutligen försökt vara en hejare på data hos ett dataföretag så är det nog inte så konstigt att när allt detta bryts av, så vet man först inte om det är semester eller ny vardag.

Härom dagen var jag till vårt stora köpcentra Tornby och då kom jag på mig med att studera alla äldre och tyckte inte att jag riktigt hörde hemma i den genren, vilket min syster och mina barn tycker. Inte är jag på väg att ramla ner i potatislådan för att få tag på de sista potatisarna när de säljs ut för en krona kilot, inte har jag någon rullator att köra på folk med när det går för sakta och inte sätter jag ut ändan i bussgången och ordnar med min inköpta varor så folk får vänta till jag är klar innan de kan sätta sig. Nej, än så hänger jag med,  ja en dramaten har jag ju, men det finns ju de som är yngre som har det också, jag betalar fullpris på busskortet för här gäller inga pensionärsrabatter förrän man är 70, jag går på bingo precis som jag gjort tidigare, sjukbesök (ingen rabatt), har hört att man kan gå på eftermiddagsbio på onsdagar med pensionärsrabatt, men i övrigt är allt som tidigare utom att jag inte behöver gå upp tidigt på mornarna, fast det gör jag ändå.

PENSIONÄRSDJÄVEL PRECIS SOM DE I TV, DET HINNS NOG MED SÅ SMÅNINGOM . 

Hejsan allesamman!

Jag har gått en längre tid och tittat efter ny mobil, ja det är inget fel på min gamla mobil det är bara det att den är så liten (inköpt någon gång 2007) och jag ser ingen annan som har en sådan och när man ser min mobil så skrattar man och så försöker man vara artig genom att säga att den verkar ju trevlig, USCH! Det har gått så långt att jag smyger med den i väskan då jag kollar vad klockan är. Mitt användningsområde är inte så stort, jag ringer, sms:ar och som sagt kollar hur mycket klockan är.

Men igår släpade jag syrran med mig till 3-butiken, för nu hade jag sett en kampanj om att man fick mobilen och ett fast pris på 199:-/mån, då ingick fria samtal, sms, mms och surf. Det lät ju bra tyckte jag och då kan jag göra mig av med den fasta telefonen och spara in lite där. Killen i 3-butiken var jättetrevlig och talade om vad som var bra och syrran puschade på genom att säga att jag skulle ta den, så helt plötsligt så stod jag där och hade ny mobil i näven. En snabbkurs av den trevlige killen gick in genom ena örat och ut genom det andra, för nu blev jag nervös och undrade hur i helskotta jag skulle kunna lära mig sådana där finesser. Fast både syrran och han sa: "det där lär du dig snart". Ha! dom visste inte vad de talade om.......

Vi gick till Linds och firade med bakelse och där plockade jag upp mobilen, men, va fanken det gick ju inte att göra något. Det tog en stund innan vi insåg att man faktiskt måste sätta i både batteri och simkort. När detta var gjort lade syrran in sitt mobilnummer som min första gäst i nya mobilen. På kvällen prövade jag att ringa till henne och efter diverse samtal på den fasta telefonen så lyckades jag både ringa och stänga av samtalet. Detta var kanske inte så svårt tänkte jag och började lägga in telefonnumret till Malin, men se det ville sig inte och till slut fick jag ge upp och tänkte att imorgon tänker jag klarare så mobilen får vila över natten.

Imorse började jag om igen och fick in Malins namn, men inget telefonnummer, då la jag in henne på nytt och lyckades få med numret. Nu skulle jag bara radera det första inlägget och sedan ringa, men se det fungerade inte på något sätt, så jag ringde syrran och beklagade mig över vilket skit det var och hon bara malde på att jag skulle säkert komma underfund med hur man gjorde. Nåväl jag försöker väl lägga in Anns nummer då, tänkte jag, meen nu braka helvetet lös........ det gick inte att ringa till henne heller NÄE nu hamnade jag i nått jäkla videosamtal med Ann, men prata med henne det gick inte i alla fall.

Vad tror ni hände? Jo jag blev förbannad, svepte in fanskapet i en näsduk för att inte skada den, la den i handväskan och tog bussen ner till stan. Tänkte att om den inte går att ringa på så ska jag i alla fall försöka hitta ett billigt fodral till den så att det ser ut som om jag var hur van som helst vid detta moderna monster. Tyvärr hittade jag inget som jag ville ha, så vi får ta en ny sväng till Tornby endera dan och jag hoppas snart kunna använda mobilen så den inte bara ligger där som prydnad för att visa att jag också är modern.

DET ÄR INTE LÄTT MED ALLA MODERNITETER

Hejsan!

Ja, nu har man varit ute och rört på sig lite. Kom hem sent i går kväll efter en veckas vistelse i Norge. Första målet var till min dotter Sandra och hennes familj i Langhus ca 2 mil söder om Oslo, sedan skulle jag få följa med upp till Skeikampen i fjällen, där familjen har sin campingvagn med träförsedd förstuga ståendes. Det var bara Sandra, jag och lilla barnbarnet Wilma som åkte iväg. Pappa o två söner 7 och 10 år skulle vandra upp på ett annat fjäll och fiska, samt övernatta i en hytte. Oj! oj! tänkte jag, "nu ska man ut i ödemarken, måtte man inte få lappsjuka eller bli insnöad", men ack vad jag bedrog mig. Det är höstlov i Norge denna vecka och jag tror nästan halva norska befolkningen var på TUR till fjället, solen sken, naturen hade klätt sig i höstdräkt och det var behagligt vindstilla och alla var ute och vandrade kors o tvärs i fjällvärlden. Eftersom jag av olika skäl inte kan gå så långa sträckor, så fick bilen föra oss på TUR runt på olika vägar och varje gång ett vackert motiv dök upp skrek Sandra: "Nu mamma, veva ner fönstret och ta ett kort!" Det blev många nedvevade fönster, kan jag lova...

Vi hade åkt upp på fredagskvällen efter Sandras jobb och på söndagen var det dags för återfärd, vi lämnade ett soldränkt fjäll ganska tidigt för att hinna hem till ett födelsedagskalas, det var mina barnbarns kusin som fyllde ett år. På hemvägen fortsatte jag att plåta via bilfönstret, men när vi kom till nationalskalden (han har gjort Norges nationalsång bl a) och nobelpristagaren Björnstjerne Björnsons hem då steg vi ur och såg oss omkring.

Färskt kaffe, något att tugga på, gjorde att vi ett par gånger stannade vid lite större mackar som hade lite att välja, samtidigt var det skönt att sträcka på benen lite. När Sandra skulle betala till en ung kille med långt hår, hårband och tatueringar på det första stället så tittade Wilma upp på killen och säger, inte bara en gång utan flera gånger "Det var en pen (pen=fin) gutt". Han blev nog både lite generad och glad, det är ju inte var dag man får sådan beundran av en 3-åring. Vad månde bliva av denna tös?

Dagarna gick fort och nu får man väl börja spara och se vad nästa mål kan bli.

EN STOR VARM HÖSTKRAM TILL ER ALLA

Det är nog ca 15 år sedan jag senast var i Ulrika på marknad, men idag åkte Eva o jag med en av de bussar som pendlade mellan Linköping och marknaden. Vi hamnade efter en timmes färd ute på vischan med mycket skog runt om och här vimlade det av folk med ett och samma mål titta, köpa, fika, träffa folk och ha allmänt trevligt.

Ulrika Marknad firar 150 år i år och det sades att cirka 400 knallar och ungefär 3 km med marknadsstånd fanns på plats. Det blev mycket gåing och kryssningar för att ta sig fram bland den stora folksamling som fanns överallt, fast det är så lugnt och gemytlig att det är en ren fröjd att vistas där. Marknaden är alltid andra torsdagen i september och dagen innan på onsdagen har man en förmarknad med djurauktion, den har jag aldrig varit till, men det sägs att man går tillväga på samma sätt som förr i tiden. Ett handslag, en penning och en häst, ko, höna eller gris har bytt ägare. Skulle faktiskt vara kul att få uppleva och man får väl se om det händer någon gång.

En lördag i Linköping bland allt folk så borde man alltid träffa någon bekant, men icke...MEN här sprang man på än den ena än den andra och mycket prat blev det.

Med inköpta whiskykorvar, älgkorv, vitlökskorv, vildsvinskorv och renkorv (fem för 100:-) och en fin handväska till mig och tre timmars vandring mellan alla försäljningsstånden så tog vi oss med trötta ben upp i den buss som skulle föra oss tillbaka till Linköping, mycket nöjda med dagens utflykt....

Imorse väcktes jag av telefonen kl 07.50 och tänkte Eva eller Malin, men se det var det inte utan det var en tjej som hade ringt fel. En annan gång för flera år sedan då ringde en karl och det första han sa med släpig skön röst var "Godmorgon älskling" jag passade på att njuta av orden innan jag talade om han hade ringt fel, stackarn. Gissa om någon sög på de orden hela dagen.........

När sådant här händer blir jag lätt lite velig "Ska jag gå upp eller ska jag krypa under täcket igen?" Jag klev ur sängen och började göra mina rutingrejer: på med kaffet, bre en smörgås och sluka dagens medicin och när detta var överstökat så satt jag först och trummade med fingrarna på köksbordet, men så bestämde jag mig att har jag kommit upp då kan jag lika gärna sätta igång datorn också, sen var min dag igång. Malin skulle till tandläkaren i Johannelund och när hon var klar kom hon hem till mig för en liten fikastund, sedan tyckte hon att vi kunde åka till Ekholmens centrum och även Lidl fick ett besök.

Tillbaka i Johannelund släppte Malin av mig för att fortsätta till sitt jobb och jag gick hem för att få något i magen. Vid tre halv fyra gick jag så ut till bussen för en tur ner till stan. Samtidigt som jag kom utanför huset började "Hesa Fredrik" att tjuta och när slutsignalen kom trodde jag nästan att signalen satt inne i mitt huvud. Tydligen är alarmet placerat på något av husen mittemot mig. Nåväl, jag kom fram till busshållplatsen och slog ner ändan på den ena av två rörstöd där man kan halvsitta medans man väntar på bussen. Vid två, tre tillfällen passerade folk och hälsade på mig som om vi kände varandra, men för mig var de helt okända. Undras om jag är lik någon så de tar fel. Fast för att inte vara oartig så hälsade jag naturligtvis tillbaka och kanske gjorde jag någon glad, vad vet jag!?

IBLAND HÄNDER DET KONSTIGA SAKER!!!!   

Ikväll har vi åkt med båten Kind på Kinda Kanal, det var en mycket trevlig tur på 3 - 3,5 timma. Vi som åkte var Eva, Mattias, Ing-Britt och jag.

Turen startade vid Restaurang Stångs Magasin och sedan slussades vi uppför 3 trappor vid Tannefors slussar. Där satt det många människor vid Tannefors Café och festade på räkor och allehanda dryck. För oss som var ombord på båten serverades honungskanderad getost, en god lammrätt med gratinerad potatis och egenvald dryck. Efter Tannefors slussar fortsatte båten utmed ett smalt parti, så passerade vi kolonilotterna vid Emmalund och Ådala och sista slussen blev Hackefors sluss, där bredde diket ut sig och blev till en mindre sjö som båten kunde vända vid. Redan innan vi vänt för att åka tillbaka till Kinds kajplats så märkte vi hur höstmörkret smög sig på oss och det blev mörkare och mörkare, men två stycken duktiga spelemän lättade upp mörkret och sjöng både irländskt och andra trevliga sånger. Det var en lagom och trivsam tur och jag tror att vi var väldigt nöjda allesamman.

ATT HITTA PÅ NÅGOT I TREVLIGT SÄLLSKAP GÖR EN ALLTID GLAD..........

Idag skulle Golvcomfort komma kl. 07.30 för att lägga nytt golv i mitt vardagsrum, så för att slippa stressa hade jag satt väckarklockan att ringa 05.30. När så klockan ringde kände jag att usch vad trött jag är, det är nog inte utan att pensionärslivet har börjat sätta sig i generna, men till 07.00 var jag redo efter att ha gjort morgontvätt, intagit morgonfika och fått lite hjärngympa med hjälp av datorn.

Först tänkte jag stanna hemma, men sedan blev det ett herrans liv med spett och sågmaskin, så jag tog första bästa buss ner till stan. Tänkte lämna in mitt Keno, men var för tidig och inga affärer hade öppnat och ringde då Eva i hopp om att vi kunde ta en fika ute på Tornby. Hon var också tidig och satt redan på buss 10, men som den inte hunnit gå iväg så hoppade hon av och väntade på mig. Där kom nästa gympa, för benen och flåset denna gång, men väl ute på Maxi kom belöningen kaffe och leverpastejmacka, vilket gjorde att vikten blev + - 0.

Hemkommen igen så var golvläggaren ute, så jag tog ett foto på golvet. Blir ju riktigt fint. ELLER HUR?

Igår den 23/8 började stadsfesten i Linköping och ett stort folkhav av människor hade kommit ut på gator, torg och parker där matmarknader, musiker och alla sorters attraktioner försökte få sin uppmärksamhet. Min syster o jag var ute och tittade på indianer som spelade härlig musik, den årliga internationella matmarknaden uppmärksammades för allt gott i t.ex. korv, utländska maträtter, godis, söta bakverk och mycket annat som fanns till salu. Vi tog oss upp till Kungsträdgården och lyssnade till bl. a. Måns Zelmerlöw och Erik Saade. Ungdomar hade suttit i flera timmar och väntat, allt för att kunna befinna sig så nära scenen som möjligt. Jag måste säga att den yngre generationen är duktiga, de kan texterna och de sjöng med och det var en underbar feststämning. Vi lyssnade på Plura från Eldkvarn när han blev intervjuad i Correntältet och tanken var att vi skulle gått tillbaka till Kungsträdgården till kl 21.00 då Eldkvarn skulle uppträda, men då var både Eva o jag trötta efter all gåing på stan så vi beslöt att åka hem istället.

Idag den 24/8 gjorde Eva o jag en rejäl festmåltid på rådjur, potatis, en gräddig kantarellsås och till det svart vinbärsgelé. Det blev mycket mat och gu så gott, snålvattnet riktigt rann i mungiporna. Maten räckte även till en kompis till Eva som kom med pendeln från Norrköping. Mätta o belåtna började vi sen vår stadsfestvandring igen och nu gick vi till en krog som heter Charken där vi intog öl, vin och kaffe. Charken ligger vid Stora Torget med flera krogar runt om och vilket sorl det var. När vi var nöjda med detta ställe så fortsatte vi upp till Kungsträdgården och som vi var ute i ganska god tid så fick vi bra platser i öltältet och så blev det mera öl o vin. Vilken tur att det fanns bajamajor där man kunde tömma blåsan, det var bara att ta sikte på de blåa skåpen som stod uppradade utmed parkeringshusets betongvägg och när man var klar kunde  man beställa en ny laddning öl.....

Ikväll uppträdde Robin Stjernberg och Darin och det såg nästan ut som om det var ännu flera människor denna gång. Efter musiken började magen kurra om mat och vi gick ner till Ågatan och intog kebab, sedan bestämde jag mig för att ta bussen hem. Eva o Kicki följde mig till bussen, sedan återvände de till Ågatan och hittade visst inte hem förrän kl 02.00.

Imorgon blir nog en väldigt lugn dag.

DET ÄR TREVLIGT NÄR MÄNNISKOR KAN HA TREVLIGT TILLSAMMANS........

Jag tyckte vädret var alldeles för fint för att sitta inne i och det var då tanken kom om att göra en skön cykeltur.  Sagt o gjort, i cykelkorgen packades ner lite gammalt bröd till änderna (för naturligtvis skulle jag cykla utmed Stångån), en skruvmejsel för att kunna sätta dit cykellyset om det blev mörkt och så var det kameran och handväskan.

Så vinglade jag iväg, ja det var ju ett tag sedan jag suttit upp på sadeln, men hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe. Jag tänkte inte på att det skulle vara massor av andra cyklister som hade bråttom hem från sina jobb, så känslan av slalomåkning började infinna sig, men mitt beslut var att första etappen skulle gå till Tannefors slussar och jag kände mig allt lite stolt när jag kom fram. Med försvagade knän gjorde jag en djup nigning och kom av cykeln och tänkte "Åh! vad skönt, fast mark".  Tanneforsfallen dånade för fullt och jag var glad att jag tagit kameran med mig.

Efter Tannefors slussar fortsatte jag så min färd en bit till in mot centrum, det började bli otäckt svettigt så efter fem-öresbron vände jag och tog mig upp till Hejdegatan för att undslippa så mycket backar som möjligt. Benen började kännas väldigt sega och jag var glad när jag kom fram till mitt hus och fick ställa in cykeln igen. Tittade ner i cykelkorgen efter låset och upptäckte att brödet var med hem igen. Änderna fick vara utan så man får hoppas att minnet inte sviker nästa gång, för det gäller att inte ge upp första gången. ELLER HUR?