Idag har min dotter Malin, barnbarnen Trinity, Filip och jag gjort en solig fin resa till Jordbro där min äldste son Jan bor. Han har födelsedag idag och det tänkte vi fira med present och gott fika. Vi startade tidigt, Malin och barnen först från Åtvidaberg och sedan packade man in mig (morsan) i Linköping vid klockan 08.02 enligt Malin. Första stoppet för bensträckning blev vid Sillekrog, där intog vi även lite medhavd fika, sedan fortsatte vi vidare i det soliga och vackra höstvädret. Det blev en bensträckning till innan vi tog in på den gamla krokiga Nynäshamnsvägen och när den tog slut var vi så framme.

Jans kompis Gabriel skulle komma strax efter tolv, så vi väntade med att fika och tog en solig promenad till Jordbro centrum, där man hade lördagsloppis som man kunde gå runt och titta på, det enda vi inhandlade sedan var vaniljvisp, i matbutiken, till äppelkakan som vi haft med oss.

Efter några trevliga timmar med Jan, så vände vi åter näsan mot Linköping.

Hejsan!

Ja, nu har man varit ute och rört på sig lite. Kom hem sent i går kväll efter en veckas vistelse i Norge. Första målet var till min dotter Sandra och hennes familj i Langhus ca 2 mil söder om Oslo, sedan skulle jag få följa med upp till Skeikampen i fjällen, där familjen har sin campingvagn med träförsedd förstuga ståendes. Det var bara Sandra, jag och lilla barnbarnet Wilma som åkte iväg. Pappa o två söner 7 och 10 år skulle vandra upp på ett annat fjäll och fiska, samt övernatta i en hytte. Oj! oj! tänkte jag, "nu ska man ut i ödemarken, måtte man inte få lappsjuka eller bli insnöad", men ack vad jag bedrog mig. Det är höstlov i Norge denna vecka och jag tror nästan halva norska befolkningen var på TUR till fjället, solen sken, naturen hade klätt sig i höstdräkt och det var behagligt vindstilla och alla var ute och vandrade kors o tvärs i fjällvärlden. Eftersom jag av olika skäl inte kan gå så långa sträckor, så fick bilen föra oss på TUR runt på olika vägar och varje gång ett vackert motiv dök upp skrek Sandra: "Nu mamma, veva ner fönstret och ta ett kort!" Det blev många nedvevade fönster, kan jag lova...

Vi hade åkt upp på fredagskvällen efter Sandras jobb och på söndagen var det dags för återfärd, vi lämnade ett soldränkt fjäll ganska tidigt för att hinna hem till ett födelsedagskalas, det var mina barnbarns kusin som fyllde ett år. På hemvägen fortsatte jag att plåta via bilfönstret, men när vi kom till nationalskalden (han har gjort Norges nationalsång bl a) och nobelpristagaren Björnstjerne Björnsons hem då steg vi ur och såg oss omkring.

Färskt kaffe, något att tugga på, gjorde att vi ett par gånger stannade vid lite större mackar som hade lite att välja, samtidigt var det skönt att sträcka på benen lite. När Sandra skulle betala till en ung kille med långt hår, hårband och tatueringar på det första stället så tittade Wilma upp på killen och säger, inte bara en gång utan flera gånger "Det var en pen (pen=fin) gutt". Han blev nog både lite generad och glad, det är ju inte var dag man får sådan beundran av en 3-åring. Vad månde bliva av denna tös?

Dagarna gick fort och nu får man väl börja spara och se vad nästa mål kan bli.

EN STOR VARM HÖSTKRAM TILL ER ALLA

Det är nog ca 15 år sedan jag senast var i Ulrika på marknad, men idag åkte Eva o jag med en av de bussar som pendlade mellan Linköping och marknaden. Vi hamnade efter en timmes färd ute på vischan med mycket skog runt om och här vimlade det av folk med ett och samma mål titta, köpa, fika, träffa folk och ha allmänt trevligt.

Ulrika Marknad firar 150 år i år och det sades att cirka 400 knallar och ungefär 3 km med marknadsstånd fanns på plats. Det blev mycket gåing och kryssningar för att ta sig fram bland den stora folksamling som fanns överallt, fast det är så lugnt och gemytlig att det är en ren fröjd att vistas där. Marknaden är alltid andra torsdagen i september och dagen innan på onsdagen har man en förmarknad med djurauktion, den har jag aldrig varit till, men det sägs att man går tillväga på samma sätt som förr i tiden. Ett handslag, en penning och en häst, ko, höna eller gris har bytt ägare. Skulle faktiskt vara kul att få uppleva och man får väl se om det händer någon gång.

En lördag i Linköping bland allt folk så borde man alltid träffa någon bekant, men icke...MEN här sprang man på än den ena än den andra och mycket prat blev det.

Med inköpta whiskykorvar, älgkorv, vitlökskorv, vildsvinskorv och renkorv (fem för 100:-) och en fin handväska till mig och tre timmars vandring mellan alla försäljningsstånden så tog vi oss med trötta ben upp i den buss som skulle föra oss tillbaka till Linköping, mycket nöjda med dagens utflykt....

Imorse väcktes jag av telefonen kl 07.50 och tänkte Eva eller Malin, men se det var det inte utan det var en tjej som hade ringt fel. En annan gång för flera år sedan då ringde en karl och det första han sa med släpig skön röst var "Godmorgon älskling" jag passade på att njuta av orden innan jag talade om han hade ringt fel, stackarn. Gissa om någon sög på de orden hela dagen.........

När sådant här händer blir jag lätt lite velig "Ska jag gå upp eller ska jag krypa under täcket igen?" Jag klev ur sängen och började göra mina rutingrejer: på med kaffet, bre en smörgås och sluka dagens medicin och när detta var överstökat så satt jag först och trummade med fingrarna på köksbordet, men så bestämde jag mig att har jag kommit upp då kan jag lika gärna sätta igång datorn också, sen var min dag igång. Malin skulle till tandläkaren i Johannelund och när hon var klar kom hon hem till mig för en liten fikastund, sedan tyckte hon att vi kunde åka till Ekholmens centrum och även Lidl fick ett besök.

Tillbaka i Johannelund släppte Malin av mig för att fortsätta till sitt jobb och jag gick hem för att få något i magen. Vid tre halv fyra gick jag så ut till bussen för en tur ner till stan. Samtidigt som jag kom utanför huset började "Hesa Fredrik" att tjuta och när slutsignalen kom trodde jag nästan att signalen satt inne i mitt huvud. Tydligen är alarmet placerat på något av husen mittemot mig. Nåväl, jag kom fram till busshållplatsen och slog ner ändan på den ena av två rörstöd där man kan halvsitta medans man väntar på bussen. Vid två, tre tillfällen passerade folk och hälsade på mig som om vi kände varandra, men för mig var de helt okända. Undras om jag är lik någon så de tar fel. Fast för att inte vara oartig så hälsade jag naturligtvis tillbaka och kanske gjorde jag någon glad, vad vet jag!?

IBLAND HÄNDER DET KONSTIGA SAKER!!!!   

Ikväll har vi åkt med båten Kind på Kinda Kanal, det var en mycket trevlig tur på 3 - 3,5 timma. Vi som åkte var Eva, Mattias, Ing-Britt och jag.

Turen startade vid Restaurang Stångs Magasin och sedan slussades vi uppför 3 trappor vid Tannefors slussar. Där satt det många människor vid Tannefors Café och festade på räkor och allehanda dryck. För oss som var ombord på båten serverades honungskanderad getost, en god lammrätt med gratinerad potatis och egenvald dryck. Efter Tannefors slussar fortsatte båten utmed ett smalt parti, så passerade vi kolonilotterna vid Emmalund och Ådala och sista slussen blev Hackefors sluss, där bredde diket ut sig och blev till en mindre sjö som båten kunde vända vid. Redan innan vi vänt för att åka tillbaka till Kinds kajplats så märkte vi hur höstmörkret smög sig på oss och det blev mörkare och mörkare, men två stycken duktiga spelemän lättade upp mörkret och sjöng både irländskt och andra trevliga sånger. Det var en lagom och trivsam tur och jag tror att vi var väldigt nöjda allesamman.

ATT HITTA PÅ NÅGOT I TREVLIGT SÄLLSKAP GÖR EN ALLTID GLAD..........

Idag skulle Golvcomfort komma kl. 07.30 för att lägga nytt golv i mitt vardagsrum, så för att slippa stressa hade jag satt väckarklockan att ringa 05.30. När så klockan ringde kände jag att usch vad trött jag är, det är nog inte utan att pensionärslivet har börjat sätta sig i generna, men till 07.00 var jag redo efter att ha gjort morgontvätt, intagit morgonfika och fått lite hjärngympa med hjälp av datorn.

Först tänkte jag stanna hemma, men sedan blev det ett herrans liv med spett och sågmaskin, så jag tog första bästa buss ner till stan. Tänkte lämna in mitt Keno, men var för tidig och inga affärer hade öppnat och ringde då Eva i hopp om att vi kunde ta en fika ute på Tornby. Hon var också tidig och satt redan på buss 10, men som den inte hunnit gå iväg så hoppade hon av och väntade på mig. Där kom nästa gympa, för benen och flåset denna gång, men väl ute på Maxi kom belöningen kaffe och leverpastejmacka, vilket gjorde att vikten blev + - 0.

Hemkommen igen så var golvläggaren ute, så jag tog ett foto på golvet. Blir ju riktigt fint. ELLER HUR?

Igår den 23/8 började stadsfesten i Linköping och ett stort folkhav av människor hade kommit ut på gator, torg och parker där matmarknader, musiker och alla sorters attraktioner försökte få sin uppmärksamhet. Min syster o jag var ute och tittade på indianer som spelade härlig musik, den årliga internationella matmarknaden uppmärksammades för allt gott i t.ex. korv, utländska maträtter, godis, söta bakverk och mycket annat som fanns till salu. Vi tog oss upp till Kungsträdgården och lyssnade till bl. a. Måns Zelmerlöw och Erik Saade. Ungdomar hade suttit i flera timmar och väntat, allt för att kunna befinna sig så nära scenen som möjligt. Jag måste säga att den yngre generationen är duktiga, de kan texterna och de sjöng med och det var en underbar feststämning. Vi lyssnade på Plura från Eldkvarn när han blev intervjuad i Correntältet och tanken var att vi skulle gått tillbaka till Kungsträdgården till kl 21.00 då Eldkvarn skulle uppträda, men då var både Eva o jag trötta efter all gåing på stan så vi beslöt att åka hem istället.

Idag den 24/8 gjorde Eva o jag en rejäl festmåltid på rådjur, potatis, en gräddig kantarellsås och till det svart vinbärsgelé. Det blev mycket mat och gu så gott, snålvattnet riktigt rann i mungiporna. Maten räckte även till en kompis till Eva som kom med pendeln från Norrköping. Mätta o belåtna började vi sen vår stadsfestvandring igen och nu gick vi till en krog som heter Charken där vi intog öl, vin och kaffe. Charken ligger vid Stora Torget med flera krogar runt om och vilket sorl det var. När vi var nöjda med detta ställe så fortsatte vi upp till Kungsträdgården och som vi var ute i ganska god tid så fick vi bra platser i öltältet och så blev det mera öl o vin. Vilken tur att det fanns bajamajor där man kunde tömma blåsan, det var bara att ta sikte på de blåa skåpen som stod uppradade utmed parkeringshusets betongvägg och när man var klar kunde  man beställa en ny laddning öl.....

Ikväll uppträdde Robin Stjernberg och Darin och det såg nästan ut som om det var ännu flera människor denna gång. Efter musiken började magen kurra om mat och vi gick ner till Ågatan och intog kebab, sedan bestämde jag mig för att ta bussen hem. Eva o Kicki följde mig till bussen, sedan återvände de till Ågatan och hittade visst inte hem förrän kl 02.00.

Imorgon blir nog en väldigt lugn dag.

DET ÄR TREVLIGT NÄR MÄNNISKOR KAN HA TREVLIGT TILLSAMMANS........

Jag tyckte vädret var alldeles för fint för att sitta inne i och det var då tanken kom om att göra en skön cykeltur.  Sagt o gjort, i cykelkorgen packades ner lite gammalt bröd till änderna (för naturligtvis skulle jag cykla utmed Stångån), en skruvmejsel för att kunna sätta dit cykellyset om det blev mörkt och så var det kameran och handväskan.

Så vinglade jag iväg, ja det var ju ett tag sedan jag suttit upp på sadeln, men hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe. Jag tänkte inte på att det skulle vara massor av andra cyklister som hade bråttom hem från sina jobb, så känslan av slalomåkning började infinna sig, men mitt beslut var att första etappen skulle gå till Tannefors slussar och jag kände mig allt lite stolt när jag kom fram. Med försvagade knän gjorde jag en djup nigning och kom av cykeln och tänkte "Åh! vad skönt, fast mark".  Tanneforsfallen dånade för fullt och jag var glad att jag tagit kameran med mig.

Efter Tannefors slussar fortsatte jag så min färd en bit till in mot centrum, det började bli otäckt svettigt så efter fem-öresbron vände jag och tog mig upp till Hejdegatan för att undslippa så mycket backar som möjligt. Benen började kännas väldigt sega och jag var glad när jag kom fram till mitt hus och fick ställa in cykeln igen. Tittade ner i cykelkorgen efter låset och upptäckte att brödet var med hem igen. Änderna fick vara utan så man får hoppas att minnet inte sviker nästa gång, för det gäller att inte ge upp första gången. ELLER HUR?