Oktober och redan höst! Det har gått hela fem månader sedan jag var inne på den här sidan. Nu har det förstås inte hänt speciellt mycket, jag vann lite pengar på bingo och tänkte att jag kanske kunde göra en liten resa och liten resa blev det, till tandläkaren, sedan var de pengarna borta.

Min äldsta dotter kom med familjen och hälsade på i somras, då var det full rulle från morgon till kväll. En tur till Stockholm med dottern och de äldsta barnbarnen, där vi även besökte min äldste son, förgyllde dock sommaren lite. För att trötta ut barnen så de skulle sova gott så tog de cykelturer utmed Göta Kanal på dagarna och framåt kvällen blev det plaskdammen i Johannelund, men inte blev de trötta av detta. Tänk om man hade haft deras energi, vad mycket man skulle få gjort som inte blir av nu.

Jag fortsätter med min släktforskning och tycker fortfarande det är lika spännande som när jag började. Flera gånger i veckan sitter jag uppe i Gamla Linköping och forskarstugan och letar gamla anor. För mig har detta blivit en liten utflykt och ett socialt umgänge med likasinnade, därför abbonnerar jag inte på Arkiv Digital hemma och det bästa av allt, det finns hur mycket som helst att leta efter. De som har hållt på längre än mig påstår att det är beroendeframkallande och jag måste nog hålla med.

Ha en trevlig höstdag! Kram från IngerMarianne

Det är min födelsedag idag, helt fantastiskt och jag känner mig jätteglad. Vad är det för fantastiskt med det undrar ni? Jo, för två år, en månad och en dag sedan så  låg jag på operationsbordet, nedkyld med ett aortaaneurysm uppe i kröken av hjärtat och utgången var oviss. Jag kände inget  men mina anhöriga hade åtta timmars oro innan läkaren ringde och sa att det hade gått bra. Det är skickliga läkare vi har på US i Linköping och jag är väldigt tacksam för dem. 

Jag fyller 66 år, solen skiner och jag befinner mig i min älsklingstid sommaren, det är då drömmarna om resor, olika upplevelser och mycket annat står på min meny. Men bäst av allt är nog friheten att kunna gå vart jag vill.

Imorse bjöd jag mig själv på kaffe, sjöng en liten sång och tänkte idag behöver jag inte laga mat, syster yster ska bjuda mig på Grekisk restaurang och det ser jag fram emot.

NJUT AV LIVET MAN VET ALDRIG HUR LÄNGE DET VARAR                               

Hejsan!

Nu var det ett tag, ja ända sedan i påskas, som jag skrev något på den här sidan. Men det händer en hel del, bl a så har jag varit rökfri i två år, inte frivilligt utan det var ett akut aortaaneurysm med livet på en skör tråd, som fick mig att sluta. Fast jag måste säga att det känns rätt skönt. Har gjort sedvanlig röntgen eftersom där finns två sprickor till, men har tydligen skött mig för vid efterföljande läkarbesök sa doktorn att allt såg bra ut.

Vann lite drygt 6.000:- på bingo och tänkte: "Gu va kul, då kan jag kanske åka på en kortare resa". Men man ska aldrig planera något, nej bäst är att ta dagen som den kommer.... för min resa blev till tandläkaren med en avbruten framtand och vips försvann nästan tio tusen kronor. Hade lyckats spara lite, men dessa slank också med.

Vi har fått sommarvärme redan nu i maj, bara hoppas att det håller i sig under sommartiden. Å, naturligtvis kommer drömmarna fram om resor, köpa hus i Como Italien, sy upp en medeltidsklänning för att åka till Gotland och medeltidsveckan, besöka vår härliga huvudstad Stockholm och mycket annat....Jaja, en liten pensionärsresa med buss och andra glada människor kunde också vara roligt.

INGET PLANERAT, MEN HOPP OM NÅGOT ROLIGT FINNS KVARComo Italien

Ja, vi har faktiskt kommit fram till påskveckan. Tiden bara rinner iväg, fast lite får jag gjort i alla fall, min släktforskning fortskrider och även om det är ett enormt letande så hittar jag fler o fler, en del föreläsningar har jag besökt i ämnet och så har jag laddat hem en sida som heter "Min släkt" där jag lägger in alla personer så det ska vara ordning o reda med det hela.

Trinity, mitt lilla barnbarn, firar påsk och påsklov i England hos sin pappa, lille Filip är kvar hemma hos mamma o pappa i Åtvidaberg, i Norge åker man nog upp till Skeikampen och villavagnen för att njuta, syrran jobbar, men hennes dotter Amanda kommer på besök.

På stan har man pyntat och gjort påskfint och är det bara varmt så är det njutbart att ta en promenad utmed Stångån, titta på fågellivet och se alla blommor som tittar fram i trädgårdarna eller att se o höra sorlet från alla människor som besöker de utecaféer som vuxit fram i stan.

GLAD PÅSK TILL ER ALLA!!!!

Det är internationella kvinnodagen idag, solen skiner, himlen är blå, men det blåser ganska rejält, så jag tyckte inte det gjorde något om jag åkte upp till Gamla Linköping och forskarstugan för att släktforska lite. Det börjar bli intressant nu och tre timmar bara försvinner när man är mitt uppe i födslar, vigslar och dödböcker. Hitintill så har jag hittat mormors mor och far, mormors mors mor och far och rör mig bland både hemmansägare, riksdagskvinnor, drängar och fabriksarbetare. Är fortfarande kvar på 1800-talet och det är mycket letande innan man kommer rätt, stavning och skrivstil är också lite knepigt att tyda, men spännande är det. Kan varmt rekommendera de som är tålmodiga att börja forska i sin släkt.

Det sägs att vintern skall komma tillbaka med 7 snöoväder och häromdagen kom bakslag nr 2. Våren försvann och allt blev kallt igen, bara hoppas att de blommor som sakta försökt visa sig kommer att klara de kalla dagarna.  Fick fina tulpaner av en tidigare arbetskamrat så jag får njuta våren inomhus. Med alla dessa konstiga väderomslag jorden runt, så kanske man kan missa några snöomgångar och komma snabbare till varmare och behagligare väder. Man får ta en dag i taget, HA DET GOTT ALLA!

Första mars imorgon, tänk vad fort tiden går. På facebook visar vänner bilder på vårblommor, luften luktar annorlunda och man känner sig lättare till sinnes. Det är nog bra med fyra årstider, fast vintern skulle jag mycket väl klara mig utan, men i år får man inte klaga vi har ju haft en ganska mild vinter trots allt. När det blir lite varmare och man börjar skala av sig ett plagg i taget, man kryper ut ur sin bostadslåda, njuter av solen och allt som vaknar till liv i naturen, jaa, då känns livet HÄRLIGT!.

        Idag har vi alla hjärtans dag och många försöker ge sina kära bevis på sin kärlek, men i första hand tycker jag att det är ett affärsjippo. Att visa någon att man tycker om den personen, då kan det räcka med en kram och att man talar om att man håller av vederbörande och det ska väl ändå inte behöva göras på en bestämd dag den uppskattningen tål att visas under hela årets 365 dagar. 

I mitt fall så är det mina barn och barnbarn som jag vill strö rosor till när tillfälle ges. Men har du ingen karl då? undrar säkert många. Näe, någon karl behöver jag inte, den tiden är förbi och nu njuter jag av att titta på dem antingen genom TV-rutan eller på långt avstånd, det är lugnast så. Ibland läser jag någon bok i historisk och romantisk form och tycker livet är i största allmänhet trevligt.

Men hur som helst KRAM PÅ ER ALLA DÄR UTE och ha en skön dag

Idag börjar en spännade dag för mig, jag skall gå på kurs för att lära mig hur man gör när man släktforskar. Ja, jag har ju en gratissajt där jag forskat lite, men eftersom jag inte betalat och inte har lärt mig eller fått tillgång till hjälpmedel så tar det stopp efter ett tag. Sen har jag nog gjort som många andra, ett enda hopkok av hela släkten. Så nu ska jag börja från början och det blir mormor o morfar som kommer att hamna under luppen.

FORTSÄTTNING FÖLJER ........

Jag tillhör dem som inte har bil utan använder mig av offentliga färdmedel som buss o tåg och stadsbussarna är väl de fordon jag nyttjar mest. Dagligen tar jag en tur med buss på både vinst och förlust. Vinst o förlust vad menas med det, jo för det första så är jag ålderspensionär (65 år) men när jag köper mitt månadskort då är jag fortfarande ung och får betala fullpris (560:-) så för att komma i åtnjutande av pensionärspriset (375:-) så måste jag fyllt (70 år). Helt vansinnigt om jag så får säga för det är inte riskfritt att åka med så en viss rabatt vore nog på sin plats.

En helt vanlig bussdag kan se ut på följande sett: Jag inväntar bussen, går ombord, blippar mitt kort för att sedan börja sökandet efter någonstans att sitta, eftersom jag inte kan åka baklänges (blir åksjuk) så är det väldigt irriterande med alla dessa väskor som fått en egen sittplats och deras ägare är tydligen både blinda och döva. När man så hittar en sittplats  kan det råka vara bredvid en man som har benen utbredda i 90 graders vinkel, likaså 90 grader med armbågarna och inte en rörelse till att plocka ihop sig lite, utan det blir jag som får hålla ihop ben och armar och försöka bli ett tunt streck. Det är ansträngande och man känner att om inte han eller jag skall av snart så kommer jag fastna i detta läge.

Nästa moment är: Hur kör den här chauffören? Hur hårt behöver jag hålla mig i? Det har hänt att jag suttit på ett bredare säte med ett annat säte mittemot och så har chauffören tvärnitat och helt plötsligt har jag befunnit mig framstupa liggande över det motsatta sätet, eller så gasar och bromsar han (ja det är för det mesta en han)  och tar kurvorna på tvären som om det gällde rallyåkning och då är det bara ett hårt hållafasttag som är ett måste. Sen finns det de som kör mjukt och fint, som t. ex. häromdagen när jag skulle till Tornby, den chauffören körde så lugnt o fint att jag till och med kunde njuta av färden. Samma chaufför körde mig tillbaka till Resecentrum och då kunde jag inte låta bli att tacka honom för en sällan så lugn o fin åktur.

För det mesta är chaufförerna glada och trevliga, det finns särskilt en kvinnlig chaufför som med sina glada tillrop och leenden gör dagen till något väldigt trevligt.

Ibland har jag använt bussen när jag behövt åka till akuten, för lustigt nog har det gått fortare än att få en taxi och lite miljövänligare är det kanske också.....

ATT TA BUSSEN TILL OLIKA STADSDELAR ÄR EN FIN UTFLYKT OCH SÅ LÄR MAN KÄNNA SIN STAD 

Hejsan!

Ja, nu har man varit ute och rört på sig lite. Kom hem sent i går kväll efter en veckas vistelse i Norge. Första målet var till min dotter Sandra och hennes familj i Langhus ca 2 mil söder om Oslo, sedan skulle jag få följa med upp till Skeikampen i fjällen, där familjen har sin campingvagn med träförsedd förstuga ståendes. Det var bara Sandra, jag och lilla barnbarnet Wilma som åkte iväg. Pappa o två söner 7 och 10 år skulle vandra upp på ett annat fjäll och fiska, samt övernatta i en hytte. Oj! oj! tänkte jag, "nu ska man ut i ödemarken, måtte man inte få lappsjuka eller bli insnöad", men ack vad jag bedrog mig. Det är höstlov i Norge denna vecka och jag tror nästan halva norska befolkningen var på TUR till fjället, solen sken, naturen hade klätt sig i höstdräkt och det var behagligt vindstilla och alla var ute och vandrade kors o tvärs i fjällvärlden. Eftersom jag av olika skäl inte kan gå så långa sträckor, så fick bilen föra oss på TUR runt på olika vägar och varje gång ett vackert motiv dök upp skrek Sandra: "Nu mamma, veva ner fönstret och ta ett kort!" Det blev många nedvevade fönster, kan jag lova...

Vi hade åkt upp på fredagskvällen efter Sandras jobb och på söndagen var det dags för återfärd, vi lämnade ett soldränkt fjäll ganska tidigt för att hinna hem till ett födelsedagskalas, det var mina barnbarns kusin som fyllde ett år. På hemvägen fortsatte jag att plåta via bilfönstret, men när vi kom till nationalskalden (han har gjort Norges nationalsång bl a) och nobelpristagaren Björnstjerne Björnsons hem då steg vi ur och såg oss omkring.

Färskt kaffe, något att tugga på, gjorde att vi ett par gånger stannade vid lite större mackar som hade lite att välja, samtidigt var det skönt att sträcka på benen lite. När Sandra skulle betala till en ung kille med långt hår, hårband och tatueringar på det första stället så tittade Wilma upp på killen och säger, inte bara en gång utan flera gånger "Det var en pen (pen=fin) gutt". Han blev nog både lite generad och glad, det är ju inte var dag man får sådan beundran av en 3-åring. Vad månde bliva av denna tös?

Dagarna gick fort och nu får man väl börja spara och se vad nästa mål kan bli.

EN STOR VARM HÖSTKRAM TILL ER ALLA

Det är nog ca 15 år sedan jag senast var i Ulrika på marknad, men idag åkte Eva o jag med en av de bussar som pendlade mellan Linköping och marknaden. Vi hamnade efter en timmes färd ute på vischan med mycket skog runt om och här vimlade det av folk med ett och samma mål titta, köpa, fika, träffa folk och ha allmänt trevligt.

Ulrika Marknad firar 150 år i år och det sades att cirka 400 knallar och ungefär 3 km med marknadsstånd fanns på plats. Det blev mycket gåing och kryssningar för att ta sig fram bland den stora folksamling som fanns överallt, fast det är så lugnt och gemytlig att det är en ren fröjd att vistas där. Marknaden är alltid andra torsdagen i september och dagen innan på onsdagen har man en förmarknad med djurauktion, den har jag aldrig varit till, men det sägs att man går tillväga på samma sätt som förr i tiden. Ett handslag, en penning och en häst, ko, höna eller gris har bytt ägare. Skulle faktiskt vara kul att få uppleva och man får väl se om det händer någon gång.

En lördag i Linköping bland allt folk så borde man alltid träffa någon bekant, men icke...MEN här sprang man på än den ena än den andra och mycket prat blev det.

Med inköpta whiskykorvar, älgkorv, vitlökskorv, vildsvinskorv och renkorv (fem för 100:-) och en fin handväska till mig och tre timmars vandring mellan alla försäljningsstånden så tog vi oss med trötta ben upp i den buss som skulle föra oss tillbaka till Linköping, mycket nöjda med dagens utflykt....

Imorse väcktes jag av telefonen kl 07.50 och tänkte Eva eller Malin, men se det var det inte utan det var en tjej som hade ringt fel. En annan gång för flera år sedan då ringde en karl och det första han sa med släpig skön röst var "Godmorgon älskling" jag passade på att njuta av orden innan jag talade om han hade ringt fel, stackarn. Gissa om någon sög på de orden hela dagen.........

När sådant här händer blir jag lätt lite velig "Ska jag gå upp eller ska jag krypa under täcket igen?" Jag klev ur sängen och började göra mina rutingrejer: på med kaffet, bre en smörgås och sluka dagens medicin och när detta var överstökat så satt jag först och trummade med fingrarna på köksbordet, men så bestämde jag mig att har jag kommit upp då kan jag lika gärna sätta igång datorn också, sen var min dag igång. Malin skulle till tandläkaren i Johannelund och när hon var klar kom hon hem till mig för en liten fikastund, sedan tyckte hon att vi kunde åka till Ekholmens centrum och även Lidl fick ett besök.

Tillbaka i Johannelund släppte Malin av mig för att fortsätta till sitt jobb och jag gick hem för att få något i magen. Vid tre halv fyra gick jag så ut till bussen för en tur ner till stan. Samtidigt som jag kom utanför huset började "Hesa Fredrik" att tjuta och när slutsignalen kom trodde jag nästan att signalen satt inne i mitt huvud. Tydligen är alarmet placerat på något av husen mittemot mig. Nåväl, jag kom fram till busshållplatsen och slog ner ändan på den ena av två rörstöd där man kan halvsitta medans man väntar på bussen. Vid två, tre tillfällen passerade folk och hälsade på mig som om vi kände varandra, men för mig var de helt okända. Undras om jag är lik någon så de tar fel. Fast för att inte vara oartig så hälsade jag naturligtvis tillbaka och kanske gjorde jag någon glad, vad vet jag!?

IBLAND HÄNDER DET KONSTIGA SAKER!!!!   

Ikväll har vi åkt med båten Kind på Kinda Kanal, det var en mycket trevlig tur på 3 - 3,5 timma. Vi som åkte var Eva, Mattias, Ing-Britt och jag.

Turen startade vid Restaurang Stångs Magasin och sedan slussades vi uppför 3 trappor vid Tannefors slussar. Där satt det många människor vid Tannefors Café och festade på räkor och allehanda dryck. För oss som var ombord på båten serverades honungskanderad getost, en god lammrätt med gratinerad potatis och egenvald dryck. Efter Tannefors slussar fortsatte båten utmed ett smalt parti, så passerade vi kolonilotterna vid Emmalund och Ådala och sista slussen blev Hackefors sluss, där bredde diket ut sig och blev till en mindre sjö som båten kunde vända vid. Redan innan vi vänt för att åka tillbaka till Kinds kajplats så märkte vi hur höstmörkret smög sig på oss och det blev mörkare och mörkare, men två stycken duktiga spelemän lättade upp mörkret och sjöng både irländskt och andra trevliga sånger. Det var en lagom och trivsam tur och jag tror att vi var väldigt nöjda allesamman.

ATT HITTA PÅ NÅGOT I TREVLIGT SÄLLSKAP GÖR EN ALLTID GLAD..........

Idag skulle Golvcomfort komma kl. 07.30 för att lägga nytt golv i mitt vardagsrum, så för att slippa stressa hade jag satt väckarklockan att ringa 05.30. När så klockan ringde kände jag att usch vad trött jag är, det är nog inte utan att pensionärslivet har börjat sätta sig i generna, men till 07.00 var jag redo efter att ha gjort morgontvätt, intagit morgonfika och fått lite hjärngympa med hjälp av datorn.

Först tänkte jag stanna hemma, men sedan blev det ett herrans liv med spett och sågmaskin, så jag tog första bästa buss ner till stan. Tänkte lämna in mitt Keno, men var för tidig och inga affärer hade öppnat och ringde då Eva i hopp om att vi kunde ta en fika ute på Tornby. Hon var också tidig och satt redan på buss 10, men som den inte hunnit gå iväg så hoppade hon av och väntade på mig. Där kom nästa gympa, för benen och flåset denna gång, men väl ute på Maxi kom belöningen kaffe och leverpastejmacka, vilket gjorde att vikten blev + - 0.

Hemkommen igen så var golvläggaren ute, så jag tog ett foto på golvet. Blir ju riktigt fint. ELLER HUR?

Igår den 23/8 började stadsfesten i Linköping och ett stort folkhav av människor hade kommit ut på gator, torg och parker där matmarknader, musiker och alla sorters attraktioner försökte få sin uppmärksamhet. Min syster o jag var ute och tittade på indianer som spelade härlig musik, den årliga internationella matmarknaden uppmärksammades för allt gott i t.ex. korv, utländska maträtter, godis, söta bakverk och mycket annat som fanns till salu. Vi tog oss upp till Kungsträdgården och lyssnade till bl. a. Måns Zelmerlöw och Erik Saade. Ungdomar hade suttit i flera timmar och väntat, allt för att kunna befinna sig så nära scenen som möjligt. Jag måste säga att den yngre generationen är duktiga, de kan texterna och de sjöng med och det var en underbar feststämning. Vi lyssnade på Plura från Eldkvarn när han blev intervjuad i Correntältet och tanken var att vi skulle gått tillbaka till Kungsträdgården till kl 21.00 då Eldkvarn skulle uppträda, men då var både Eva o jag trötta efter all gåing på stan så vi beslöt att åka hem istället.

Idag den 24/8 gjorde Eva o jag en rejäl festmåltid på rådjur, potatis, en gräddig kantarellsås och till det svart vinbärsgelé. Det blev mycket mat och gu så gott, snålvattnet riktigt rann i mungiporna. Maten räckte även till en kompis till Eva som kom med pendeln från Norrköping. Mätta o belåtna började vi sen vår stadsfestvandring igen och nu gick vi till en krog som heter Charken där vi intog öl, vin och kaffe. Charken ligger vid Stora Torget med flera krogar runt om och vilket sorl det var. När vi var nöjda med detta ställe så fortsatte vi upp till Kungsträdgården och som vi var ute i ganska god tid så fick vi bra platser i öltältet och så blev det mera öl o vin. Vilken tur att det fanns bajamajor där man kunde tömma blåsan, det var bara att ta sikte på de blåa skåpen som stod uppradade utmed parkeringshusets betongvägg och när man var klar kunde  man beställa en ny laddning öl.....

Ikväll uppträdde Robin Stjernberg och Darin och det såg nästan ut som om det var ännu flera människor denna gång. Efter musiken började magen kurra om mat och vi gick ner till Ågatan och intog kebab, sedan bestämde jag mig för att ta bussen hem. Eva o Kicki följde mig till bussen, sedan återvände de till Ågatan och hittade visst inte hem förrän kl 02.00.

Imorgon blir nog en väldigt lugn dag.

DET ÄR TREVLIGT NÄR MÄNNISKOR KAN HA TREVLIGT TILLSAMMANS........

Jag tyckte vädret var alldeles för fint för att sitta inne i och det var då tanken kom om att göra en skön cykeltur.  Sagt o gjort, i cykelkorgen packades ner lite gammalt bröd till änderna (för naturligtvis skulle jag cykla utmed Stångån), en skruvmejsel för att kunna sätta dit cykellyset om det blev mörkt och så var det kameran och handväskan.

Så vinglade jag iväg, ja det var ju ett tag sedan jag suttit upp på sadeln, men hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe. Jag tänkte inte på att det skulle vara massor av andra cyklister som hade bråttom hem från sina jobb, så känslan av slalomåkning började infinna sig, men mitt beslut var att första etappen skulle gå till Tannefors slussar och jag kände mig allt lite stolt när jag kom fram. Med försvagade knän gjorde jag en djup nigning och kom av cykeln och tänkte "Åh! vad skönt, fast mark".  Tanneforsfallen dånade för fullt och jag var glad att jag tagit kameran med mig.

Efter Tannefors slussar fortsatte jag så min färd en bit till in mot centrum, det började bli otäckt svettigt så efter fem-öresbron vände jag och tog mig upp till Hejdegatan för att undslippa så mycket backar som möjligt. Benen började kännas väldigt sega och jag var glad när jag kom fram till mitt hus och fick ställa in cykeln igen. Tittade ner i cykelkorgen efter låset och upptäckte att brödet var med hem igen. Änderna fick vara utan så man får hoppas att minnet inte sviker nästa gång, för det gäller att inte ge upp första gången. ELLER HUR?