BESÖK PÅ LÅG OCH HÖG NIVÅ I NORGE

Hejsan!

Ja, nu har man varit ute och rört på sig lite. Kom hem sent i går kväll efter en veckas vistelse i Norge. Första målet var till min dotter Sandra och hennes familj i Langhus ca 2 mil söder om Oslo, sedan skulle jag få följa med upp till Skeikampen i fjällen, där familjen har sin campingvagn med träförsedd förstuga ståendes. Det var bara Sandra, jag och lilla barnbarnet Wilma som åkte iväg. Pappa o två söner 7 och 10 år skulle vandra upp på ett annat fjäll och fiska, samt övernatta i en hytte. Oj! oj! tänkte jag, "nu ska man ut i ödemarken, måtte man inte få lappsjuka eller bli insnöad", men ack vad jag bedrog mig. Det är höstlov i Norge denna vecka och jag tror nästan halva norska befolkningen var på TUR till fjället, solen sken, naturen hade klätt sig i höstdräkt och det var behagligt vindstilla och alla var ute och vandrade kors o tvärs i fjällvärlden. Eftersom jag av olika skäl inte kan gå så långa sträckor, så fick bilen föra oss på TUR runt på olika vägar och varje gång ett vackert motiv dök upp skrek Sandra: "Nu mamma, veva ner fönstret och ta ett kort!" Det blev många nedvevade fönster, kan jag lova...

Vi hade åkt upp på fredagskvällen efter Sandras jobb och på söndagen var det dags för återfärd, vi lämnade ett soldränkt fjäll ganska tidigt för att hinna hem till ett födelsedagskalas, det var mina barnbarns kusin som fyllde ett år. På hemvägen fortsatte jag att plåta via bilfönstret, men när vi kom till nationalskalden (han har gjort Norges nationalsång bl a) och nobelpristagaren Björnstjerne Björnsons hem då steg vi ur och såg oss omkring.

Färskt kaffe, något att tugga på, gjorde att vi ett par gånger stannade vid lite större mackar som hade lite att välja, samtidigt var det skönt att sträcka på benen lite. När Sandra skulle betala till en ung kille med långt hår, hårband och tatueringar på det första stället så tittade Wilma upp på killen och säger, inte bara en gång utan flera gånger "Det var en pen (pen=fin) gutt". Han blev nog både lite generad och glad, det är ju inte var dag man får sådan beundran av en 3-åring. Vad månde bliva av denna tös?

Dagarna gick fort och nu får man väl börja spara och se vad nästa mål kan bli.

EN STOR VARM HÖSTKRAM TILL ER ALLA