PENSIONÄRSLIV

Det är höst, men än har sommaren inte gett upp och vissa dagar är riktigt ljumma. Den 1:a juni blev jag pensionär och nu börjar det sakta gå upp för mig att den långa semestern är slut och nu gäller det att ta tag i det nya skede som ett pensionärsliv bär med sig. Första gången jag kände att jag var pensionär så tänkte jag: "faan va tråkigt", men nu går det lite lättare.

Från att ha varit arbetslös, men ändå arbetat i flera år som bl a turistvärdinna, gått på folkhögskola (turismlinjen), varit butiksäljare, receptionist på en bilskola, +jobbare inom äldreomsorgen, praktikant på skatteupplysningen, Fas3:are åter i äldreomsorgen och slutligen försökt vara en hejare på data hos ett dataföretag så är det nog inte så konstigt att när allt detta bryts av, så vet man först inte om det är semester eller ny vardag.

Härom dagen var jag till vårt stora köpcentra Tornby och då kom jag på mig med att studera alla äldre och tyckte inte att jag riktigt hörde hemma i den genren, vilket min syster och mina barn tycker. Inte är jag på väg att ramla ner i potatislådan för att få tag på de sista potatisarna när de säljs ut för en krona kilot, inte har jag någon rullator att köra på folk med när det går för sakta och inte sätter jag ut ändan i bussgången och ordnar med min inköpta varor så folk får vänta till jag är klar innan de kan sätta sig. Nej, än så hänger jag med,  ja en dramaten har jag ju, men det finns ju de som är yngre som har det också, jag betalar fullpris på busskortet för här gäller inga pensionärsrabatter förrän man är 70, jag går på bingo precis som jag gjort tidigare, sjukbesök (ingen rabatt), har hört att man kan gå på eftermiddagsbio på onsdagar med pensionärsrabatt, men i övrigt är allt som tidigare utom att jag inte behöver gå upp tidigt på mornarna, fast det gör jag ändå.

PENSIONÄRSDJÄVEL PRECIS SOM DE I TV, DET HINNS NOG MED SÅ SMÅNINGOM .